ARBETSMARKNAD. Den lilla staden med 12.000 invånare har alltid styrts av de röda. Först av de Stora röda ensamma och under senare år med hjälp av de små röda.
Där finns en man, knappt 60 år som jobbat hela sitt vuxna liv, nästan 40 år åt den röda kommunen.
För några år sedan fick han problem med höften och ryggen och blev sjukskriven. Tiden gick, det fanns inte tid i den offentliga sjukvården. Efter några år blev han opererad på det privata Sophia-hemmet och efter en tids rehabilitering var det dags att börja arbeta. Dock med förbehåll från läkaren att inte lyfta tungt, men vilken knappt 60-årig man vill göra det.
Nåväl, mannen som kallas ”Vaktis” hade inte på flera år hört ett ljud från sin arbetsgivare eller sina chefer och när han nu talade om att han ville börja arbeta var ”Vaktis” tjänst indragen och han fick sparken. Pang bom, det var inte tal om någon omplacering trots 900 anställda i kommunen.
”Vaktis” jobb fanns naturligtvis kvar men där arbetar två nya svenskar med lönebidrag. Mycket billigare och enklare för kommunen och cheferna slapp en man som gillade att käfta emot och uppmärksamma felaktigheter.
Detta är inte en engångsföreteelse i kommunen, alla ska med gäller bara vissa, ut med gamla och sjuka och in med nya bidragstagare. Det kallas humanism.
-Pettersson undrar om det inte är rå kapitalism hos de röda. Lönebidragen står staten för och det tycker kommunen är bra. Det går också att fundera på vem som ska betala när alla är ersatta av bidragstagare.
Jag minns när jag var på möte med ett socialdemokratiskt kommunalråd för drygt 30 år sedan. Det kom massor med flyktingar från Chile till staden och kommunalrådet sade lugnande, det kostar inte oss någonting, staten betalar.
Tydligen finns samma villfarelse kvar hos kommunen. Jag vill påstå att det kostar massor och inte bara pengar, det kostar tillit och vårt samhälle håller på att gå sönder…
Hur fan kan man slänga ut en trotjänare och ersätta ”Vaktis” med bidragstagare? Det är ynkligt och fegt…
Oxelösund, en röd kommun som styrs av S och V utan personalpolitik.